Japp, då var vi hemma igen. Resan kan delas upp i två delar – before and after Dengue…

Ungen tjatade om vaccinering innan vi åkte, mamman sågade detta eftersom ”vi inte skulle ut i djungeln utan bo på en resort!” Mamman kommer att få äta upp den åsikten tills hon dör… Alltså i måååånga år till. FAN!

Dag 1-6 hade vi det underbart. Fina bungalows nästan direkt på stranden, glada och välkomnande personal på hotellet och restaurangerna runt omkring. Otippat att de skulle komma ihåg oss sen förra året när Håkan-prata-omkull-gråstenar va med…

Sen gick det mesta åt pipsvängen… Linn började bli tagen av värmen, en av männen i de vi hängde med började bli klen. Nästa dag blev Jimmy klen. Den allmänna åsikten var att de skaldjur han åt till lunchen var dåliga å det var matförgiftning. De e ju lämpligt att ställa diagnoser på egen hand… Gärna efter en Googling… Sen blev Håcke dålig…

Den klena mannen var till läkare torsdag och fick diagnosen virus. Hans fru däckade nån dag senare. Vi åkte till samma läkare på söndagen. Linn hade solsting, Håkan hade dengue och Jimmys prover visade ingenting, men alla symptom tydde på dengue, vilket läkaren bekräftade via mejl nån timme senare. Det sjuka är att varken Håkan eller Jimmy hade myggbett. Jag däremot såg ut som en vandrande varböld med alla mina myggbett… Men i övrigt, frisk som en nötkärna. Varför är nötkärnor så jävla friska, förresten??

Tack och lov bodde vi på ett väldigt familjärt hotell. De servade med mat och dryck till rummen så att sjuklingarna kunde hålla sig i sängen, skjutsade oss till läkaren i parti och minut. Sjukvården i Thailand är för övrigt väldigt bra… men dyr… Tur att jag i sista minuten köpte till en reseförsäkring till hela gänget…

Jag tillbringade några dagar i telefon med TUI, försäkringsbolag och SOS International eftersom läkaren inte gärna ville låta Jimmy flyga hem på torsdagen som planerat… Och naturligtvis hade jag lagt nån jävla 500-kronorsgräns på utlandssamtal, så nu är min telefon spärrad för utgående samtal tills på tisdag, när min betalning till Telia går igenom… Gränsen är för övrigt höjd nu…

Efter återbesök på tisdagen fick Håcke ”fit to fly”, men Jimmy fick dit även på onsdagen innan läkaren gav ok även till honom… Jösses vilket trassel…

Torsdagen var vår sista dag, hämtning bokad kl 12:00 för att hinna till flyget. De mesta flöt väl på, men när vi taxat ut och skulle börja lyfta hände nåt.. Håcke sa att handbromsen verkade ha fastnat å vi dissade honom för den åsikten, naturligtvis… Sen började piloten snacka om nån felindikering på en av de åtta bromsarna så vi blev tvungna att taxa tillbaks för att en tekniker skulle kolla på felet. Här fick mamman lite lätt panik i sin flygrädsla… När piloten kom ut och förklarade ställde hon en massa Karen-frågor med en röst som gränsade till falsett. Håcke fokuserade enbart på att han hade ställt rätt diagnos på felet…

Det slutade med att piloten himself kom ut till kärringen på 4J och förklarade att ingen kommer att ge sig upp i luften med ett trasigt flygplan, de har alla familjer som dom vill hem till… De fattar väl jag med, men rädsla är inte rationellt. Gulligt av honom ändå att ödsla tid på en flygrädd kärring… En timme sen kom vi till slut iväg, men chaufförerna drog på så vi landade i rätt tid, 00:10. Efter en natt på Clarion Arlanda var de tåget hem och sen väntade en dag som enbart bestod i att försöka hålla sig vaken…

Jag lyckades till 20:00 sen sov jag som en stock! Idag har jag suttit med skadeanmälningar till försäkringsbolaget… Men Nisse the Cat är glad att mamman är hemma igen, han sitter som ett plåster på mig…