2018 har hittills innehållit en hel del händelser i min närhet som gjort att jag ett antal gånger sagt till människor ”Säg till om jag kan göra nåt”. Det kan ha handlat om sjukdomar, dödsfall eller nån som helt enkelt håller på att gå under. Enkla ord att säga, men kanske inte alltid så lätta att leva upp till… för en del…
Jag säger sällan eller aldrig nåt som jag inte menar å det gäller även det här. Jag skulle aldrig erbjuda mitt stöd till nån och sen inte finnas där. Tyvärr är detta inte ömsesidigt alla gånger…. Visst kan jag förstå att alla har fullt upp med sitt… Det har jag med, men säg för fan inte att det bara är för mig att säga till så får jag hjälp om du inte tänker leva upp till det!
Jag har alltid haft svårt att be om hjälp, tycker att jag kan själv och att det blir bäst om jag gör saker på mitt sätt… Men jag tränar på det, har gjort det en längre tid.. Går sådär kan man väl säga. Varför då, kanske nån undrar… Jo för så här är det.
Jag har de senaste åren lärt mig att det inte spelar nån roll om jag ber om hjälp eller stöd… det är sällan som de här stora orden innehåller nån som helst substans. Ni skulle bara veta hur många gånger svaret blir undvikande… Åhh, jag kan inte nu… min katt känner sig ensam… jag har barnen… Jag är så trött… jag är inte hemma… jag har lite ont i halsen… jag måste jobba… det är soligt och jag har bara semester nån dag till… Åhh va synd men mitt hår har en dålig dag just nu… Jaa, jag vet jag raljerar, men känslan hos mig är alltid densamma… Varför i helvete säger du att jag ska höra av mig då för??
Av alla människor som sagt just de här orden till mig (å dom är många) så är det ett fåtal som faktiskt har funnits där när jag behövt dom… Jag kan räkna dom på ena handens fingrar, å då blir det ändå fingrar över…. Lätt å bli en bitterfitta i såna lägen…
Så jag har överlevt på det sätt jag alltid har gjort… med musik..
Jag pluggar i lurarna i öronen å slår på Spotify på högsta volym. Jag har en gråtlista, jo de e sant… Noga utvalda låtar som berör mig så djupt att jag inte kan tänka på annat. Ungen tycker att jag har förlorat förståndet.. Hon anser att man i det tillståndet ska lyssna på musik som peppar en… Det är där vi skiljer oss åt… ungen å jag… Jag behöver få ur mig skiten för å komma igen, å bästa sättet är att få sjunga så taket lyfter. Ofta i bilen på väg till eller från jobbet. Där kan jag gasta utan att jag stör nån. Min högsta önskan är ett ställe med bra ljud där jag kan få skrika ur mig min ångest. Om jag nån gång får tid så ska jag bygga ett sånt rum här hemma… Tänk ett ljudisolerat rum med högtalare, mickar å hela köret… De vore nåt de…
Medans jag väntar på de rummet så återgår jag till att klara mig själv…