Hur gör man med saknad som inte är ens egen..? Alltså riktigt ”min egen”… När nån annans sorg är större eller närmare…Har upplevt ett gäng såna nu de senaste ett och ett halvt åren… När ens egen lessenhet inte är riktigt tillåten för det finns dom som är närmre…
Det började med ungens ponny… The PirateBay… en galen ponny som kröp under skinnet på mig så till den milda grad att hålet blev enormt när han försvann… Å näe… han var inte ”bara” ett djur… han var en del av vår familj och det gör fortfarande ont att tänka på honom trots att det gått 16 månader… men vem räknar…? Men helt tillåtet är det ju inte då förstås, för han var ju Linns, och det är hennes sorg…
Sen gick min svärfar bort. Han lurade döden under så många år att jag blev helt chockad när det väl hände… Det är snart ett år sen… Väntade på hans samtal i våras… Han brukade meddela mig vid vårdagjämningen ”att nu vänder det!” Hahahaha! Jag hämnades genom att strax före jul kontra med att ”nu vänder det!” Samma sak i alla år… typ… Men återigen… inte ”min sorg”… Min man miste sin far och min svärmor sin man…. Det är deras sorg…
Sen bestämde sig grannarna för att flytta och gjorde sig av med sina katter… återigen djur, jag vet, men för mig är djur lika mycket värda som människor. Och de här killarna hängde hos oss lika mycket som hemma hos sig… typ… Jag tittar fortfarande ut genom köksfönstret, eftersom de ofta hängde på vår balkong… och det är så tomt… Men, men… inte mina katter… inte min sorg…
I oktober kom ytterligare en smäll… Min morbror försvann. Han var sjuk så det var mer eller mindre väntat, men det gick så fort på slutet… Tror ingen riktigt hann med… Han drev mig till vansinne många gånger, han älskade att retas. Antar att jag var tacksam att reta… Tände ju på alla femtielva direkt… Han bara skrattade åt mig å då blev jag ännu surare… Men han hade alltid en förmåga att hålla allas humör uppe. Vår släkt har förlorat sin sol… Men det är samma sak här… inte riktigt min sorg… Han var ju inte ens min ”riktiga morbror”, han var gift med min mammas syster… Och som vanligt… inte min sorg… min moster har förlorat sin man, mina kusiner sin pappa… Men han fattas mig… enormt…
Men jag sörjer… när ingen ser… För ont gör det, även om man inte är närmast….