I morrn är sista hela dan på resan. På torsdag bär det av hemåt. Väldigt kluven inför detta…

Å ena sidan längtar jag hem… Till min man å min kissenisse. Ja känner mig åxå ganska nöjd med lata dagar i solen. Både jag å ungen är dåliga på att inget göra… Känns som att vi kan de här nu..

Gapande tyskar… Vid poolen… på stranden… i matsalen…typ överallt. Spelar ingen roll vilken ålder de har… att gapa å skrika verkar sitta i generna på dom. Ungen är skitless…Mamman mä. Tur att spanjorernas trevlighet uppväger!

Å andra sidan är det så varmt å skönt… Älskar att slippa klä sig i hundra lager varje dag. Inga bekymmer i världen. Sängen är skön, maten god trots att de kan bli lite samma lika mä all inclusive.

Längtar efter mina jobbarkompisar men inte till mitt jobb… eftersom ja vet att det kommer att sluta med arbetslöshet för min egen del… Ja orkar inte söka jobb igen! De e så jävla tråkigt!

Först ska man vända ut å in på sig själv å försöka framstå som bättre än man är i nå jävla brev som förmodligen inte ens blir läst…

Sen ska man visa att man har en jävligt bred kompetens å kunskap, inom många områden. Men inte ha haft för många arbetsgivare för då är man en hoppjerka.

Å kommer man mot förmodan på intervju så hittar de alltid något fel på en…

Som sagt… Ja hatar att söka jobb!

Å sen kommer alla dessa lustigkurrar.. Hade ni regn… Fick du inge fönsterbord…

NÄÄEE! Jag blir inte lätt brun! Jag är född med rött hår, blek hud och fräknar. Jag blir röd å sen flagnar ja! Därför är ja väldigt försiktig med solen. 80-talets solande lärde mig det den hårda vägen.