Jag förstår att min enorma läsarskara sitter som på nålar för att få höra hur min första vecka som kollektivpendlare varit… I will now put you out of your misery.. Ni fattar väl att jag använder mig av Google översätt för att få de rätt va..?
Måndag: Uppe i tid, hann både kamma mä å borsta tänderna. Fick tom i mig en kopp kaffe å en cigg, förmodligen bara för att jag blev tvungen att skrapa rutorna på bilen å kunde göra allt samtidigt. Nervig som jag är när tider ska passas så var jag typ en halvtimme tidig till tåget… Frös som en hund gjorde jag i mina jeans (utan långkallingar) å converse utan strumpor… Tåget kom till slut och min kollega Maj lotsade mig till tysta vagnen, där vi hittade Jessica, sötaste kollegan i världen, halvsovandes på sista sätet. Hon bor i Gävle och är proffspendlare. Jag drog upp datorn för å jobba, går ju fan inte å bara sitta rakt upp å ner i 28 minuter…
Väl framme i Hudik å avstigen av tåget känner jag mig konstig… känner igen den konstigheten.. Japp, jag blev åksjuk! Å som om de inte räckte så höll skiten i sig typ hela dan. Äta va inte å tänka på, jag satt mest å stirrade på skärmen, tänka var inte å tänka på… Men det gav med sig… lagom till jag skulle åka hem igen…. 13:17 gick tåget hem… Jag satte mig på yttersta sätet av tre för att hamna så mitt i tåget som det bara gick… Det är kurvlutningarna som gör att de skiter sig. Jag stirrade rakt fram å svalde som en tok… Datorn fick ligga kvar i väskan, jobba var inte att tänka på. Här krävdes full koncentration för att inte spy! Men det gick bra… i de 8 minuter som tågfärden pågick. För sen var det dags att kliva av, förstår ni. I Iggesund skulle det bytas till buss! Jippi! Buss har jag alltid klarat! Datorn åkte fram å färden gick som en dans.
Tisdag: Uppe typ i tid… hann fortfarande med kaffe å cigg eftersom rutorna återigen måste skrapas. Kom fortfarande tidigt till tåget, men inte lika mycket som dan innan… Jag börjar nog bli bra på de här.. Tåget ja.. det hade plötsligt blivit en buss… Jamen vafan, bring it on! Buss är ju perfa, då kan jag jobba hela vägen igen. Lönns buss tar en liten annan väg in till Hudik. Tydligen är det många av de riktiga pendlarna som vill kliva av vid kyrkan i Hudik, så de åker den vägen, för att sen svänga ner till stationen. Lugnt de, tänkte jag å började förbereda mig för avstigning om några hållplatser, när jag hör nån som ropar: ”Helena! Vi ska av här!” Jaha… Maj, min proffspendlare till kollega styrde upp saker å ting… Så de va bara att kasta ner allt i väskan å tränga sig ut å förbi. Hemfärden planerades till 15:46. En bra tid och tydligen var det tåg hela vägen. Det bekymrade inte mig det minsta, eftersom jag varit förutseende nog att packa ner en spypåse i väskan på morgonen. Har man en åksjukebenägen unge, ser man till att plocka på sig såna vid varje läkarbesök…. Jag slapp dock använda den…
Onsdag: Vaknade 06:39… Tåget går 07:05. Jag tog bilen den dan… Lunchen tillbringades med att inhandla åksjukeband, eftersom de trettielva paren vi köpt till ungen inte gick att finna nånstans hemma i röran… Så nu har vi trettitolv par…
Torsdag: Här blev de tåg både till och från jobbet. När jag kom till tågstation på morronen kände jag mig som en rockstjärna. Kom lite lagomt sent… massor av folk redan där… Massor av människor (läs tre st) som hejade å typ Tjena! Hallå! Vafan åker du tåg? Å du kom i tid! Åksjukebanden gjorde sitt jobb, men vid hemkomst var jag så sjukt trött att de inte var nån idé att försöka åstadkomma nåt produktivt. Jag la mig i badkaret med ett (två…tre…) glas vin, Suits på Netflix å stannade där i typ två timmar. Fyllde på med hetvatten när det behövdes å skrek åt maken att fylla på glaset när det blev tomt…
Fredag: Larmet på telefonen har hela veckan stått på 05:30, 05:45, 06:00 och 06:15. Jag kravlar mig ur sängen typ 06:27… Har inte ett minne av att jag hört nåt larm… finns lagom med tid att fixa det mest basala… tänderna… foundation för att inte behöva se ut som en vålnad… å HÅRET… japp somnade med blött hår igår å de syns nu… I sista minuten bestämmer jag mig för att snörpa ihop håret med en klämma. Kaffet får jag med mig i flykten. Väl på tåget, när datorn ska fram inser jag att mina glasögon ligger kvar på handfatet hemma… Japp jag tog av mig dom när jag snörpte ihop håret… Jag ser inget utan mina glas, men vägrar ändå att bara sitta i 28 minuter. Kollar mailen och svarar på en del, men känner mig tvungen att i mina svar skriva att jag inte riktigt vet vad jag skriver eller till vem… Stabilt va? Väl framme på jobbet har inte DN kommit så jag erbjuder mig att ränna iväg till Hemköp för att köpa, eftersom jag då kan införskaffa ett par läsglasögon. Det duggregnar när jag kommer ut… Hemköp har varken läsglasögon eller DN när jag frågar… Men de har HT! Eeehhh OK… Det hällregnar när jag kommer ut från Hemköp… Jaha.. det ska bli en sån här dag… Som tur var finns det en del kvarglömda läsglasögon på jobbet så jag lånar ett par av dessa, och får höra av en kollega att ”Jaa… du blev nog några år äldre i dom där…” Jag höll mig på mitt rum resten av den dan.
Nu sitter jag här och bloggar och dricker vin fast jag borde jobba… med bokföring alltså…
Ähh, ja tar de imorrn..