Jaa, det känns ju som om det är dags att omvärdera mitt liv en smula…

Jag är inte längre Helena, ”egenföretagaren” i första hand… Inte heller är jag Helena, ”mammansomhelatidenskjutsarungenöverallt”. Däremot kommer Helena, ”somhelatidenfinnsdärförSorf” att fortsätta leva ett tag till…

Kan ju verka underligt i folks ögon att jag slutar skjutsa ungen, men fortsätter med Sorf-arbetet…Det har sin enkla förklaring i att ungen inom en snar framtid kommer att kunna frakta sin söta röv alldeles på egen hand… på mammans moppe! Å då kan mamman helt plötsligt få en massa tid över… till att bl a arbeta…

Vi har tränat lite den här veckan… ungen å jag…

Mamman har ett nytt jobb.. en provanställning på sex månader… Här gäller det att hålla tand för tunga.. 🙂 Pappan envisas fortfarande med att ”jobba” borta varannan vecka… Vad händer..?? Jo mamman måste prompt utbildas i dagarna tre, just precis den veckan som pappan är i Varberg! Jag ska villigt erkänna att jag gjorde allt för att ducka denna utbildning, men de styrande var okuvliga! Kursen skulle genomföras!

Så då får man anlita ”kollektivet!” Jaa, vi har ett sånt.. Vi delar på hästar, sadlar, träns, hästtransporter… å ibland till och med ungar!

Denna vecka har kollektivet jobbat hårt… med hämtning av barn i Forsbacka… för att frakta henne till diverse träningar när mamman suttit i en minibuss på väg hem från Sandviken. Det har funkat ganska bra, faktiskt, vilket är underbart för en mamma att veta… Rätt var det är vankas det resa till Norrköping för ännu mera utbildning, och då känns det bra att veta att kollektivet funkar! 🙂

Men hur var utbildningen då?? Helt OK faktiskt! Men ännu bättre var att jag lärt känna en del av mina nya kollegor lite bättre… Och jag har i alla fall haft väldigt roligt under resorna i vår lilla buss 🙂 Jag ser fram emot att åka på nästa kurs i Norrköping om jag får åka med samma människor!