I alla fall verkade det så… Det enda inplanerade jag hade var ett chaufförsjobb på lördan… till en tävling i Jäderfors… Lugna gatan tänkte jag när mannen meddelade att det var planerat stopp i Sundsvall och att han inte skulle komma hem i helgen… Skönt åxå efter en tävlingshelg på Sorf där dagarna pågick mellan 7-19… Jag säger bara.. aldrig mer en tom vecka. Jag orkar fan inte mät!

Måndag: Trippelbokade mig (eftersom jag hade det så lugnt..) Det visade sig att jag efter jobbet skulle:

• musikalträna mellan 17-21
• bokföra åt en kund i Sandarne kl 18
• och dessutom hemma på kontoret kolla upp lite frågor som en annan kund hade… Sa jag att jag jobbar till 16:30..?

Tisdag: Helt plötsligt hade jag en andra intervju på samma ställe som jag varit veckan innan. Denna gång ville några ur personalen träffa mig. Typiskt nog hade vi APT till kl 16 just den dan. Jag försökte verkligen ducka den men föga framgångsrikt… Jag hämnades på min nuvarande chef genom att ifrågasätta beslut som hon informerade om… He…he..he.. Sen var det bara att ge sig iväg till Hudik å försöka charma persinalen… Tebax hem för en mellanlandning innan det var dags att hämta mormorn på Resecentrum. Hon hade tillbringat ett antal dagar i Ullared…

Onsdag: Här ringde Hudik upp på eftermiddagen och erbjöd mig jobb! Å jag ville ju skriva på papperna så fort det bara gick! Hade ju precis dagarna innan upptäckt att jag har två och inte en månads uppsägningstid.. Nya chefen skulle gå hem tidigt på torsdan så det var bara att boka in ytterligare en tripp till Hudik.. Den här gången till torsdag morgon…  Hade en kund som skulle komma på besök kl 18 så jag passade på att jobba till halv sex för att få undan lite på Migra… Kunden hade en momsdeklaration som skulle vara inne på fredan visade det sig, så det var bara till att sätta sig å jobba på kvällen…

Torsdag: Uppe mä tuppfan för att vara i Hudik till strax efter 7, hade ett enhetsmöte på Migra kl 8:15 som jag måste vara hemma till! Ungen lämnade in sin bil på verkstan för att byta bromsklossar. Verkstan fick fel bromsklossar levererade så ingen bil tillbaks den dan… Hon var lätt hysterisk… Mmm… det går fort att bli oberoende… Det löser sig sa mamman, vi har ju moppen… som stått i växthuset hela vintern… batteriet urladdat…. trappor å trösklar å jävelskap för att få den därifrån… Men in i garaget kom den och se på faan lyckades jag inte få fast batteriladdaren på den!

På kvällen skulle ungen å jag gå på Esteternas slutproduktion på Teatern. Dels för att vi hört att det skulle vara en upplevelse, men även för att jag ville studera hur man uppför sig på en scen… Britta ska ju snart släppas lös… Vojne, vojne.. Började bra! De var fantastiska! Jag ville va mä däruppe!

Rätt vare var reste sig ungen och drog. Jag fattade ingenting! Snart var hon tebax… hysteriskt viftande åt mig att vi måste dra! Jag fattade ännu mindre… Väl ute i foajén berättade hon gråtandes att pappan hade ringt för att mormorn inte försökt ringa oss.. Hon mådde inte bra och han hade tvingat henne att ringa ambulans! Ja vet att jag gapar å skriker om alla som kör för fort utanför vårt hus och jag ber samtliga boende längs vägen mellan Teatern och Vågbro om ursäkt för hur jag körde i torsdags kväll…. Ni vet hur det är… man ser värsta scenariot framför sig… Väl framme var hon i alla fall på benen men lätt medtagen. Ambulansen kom strax efter och de kopplade upp henne i den och lät en läkare kolla resultatet. Hon slapp åka iväg… eller typ… Jag släpade hem henne till Forsbacka.

Fredag: Mormorn hade vaknat med ont igen å hon ringde till HC när de öppnade kl 8. Ungen började halv nio… moppehelvetet startade inte, så mamman fick flexa för att skjutsa ungen till skolan… hem till mormorn för å höra om hon skulle ha skjuts till HC… Behövdes inte… Hon fick skjuts hem till Vågbro istället.. Jag sladdade in på Migra vid 9-snåret. Han väl typ starta datorn, hämta en kopp kaffe säga hej, så ringde ungen och skoldan var över och hon skulle till Styvje… Ringde verkstan… hade det kommit några rätta bromsklossar?? Nix. Hade vi tur så dök de upp på eftermiddagen… Tur..! Jo tjena!

Flexa ut, hämta unge, hem å lyckades äntligen få igång moppejäveln, tebax till jobbet. Puh!

Han väl lagom slå ner aschlet och sätta igång så ringde ungen och var klar i Styvje… Å moppen var död igen! Jag blir galen! Tog en tidig lunch, åkte till ungen, moppefanskapet vägrade starta! Fick hyra in den över natten. Åkte hem för att ungen skulle byta om och åka till ponnyn och kände där och då att det var fan ingen idé att försöka arbeta den dan… Jag ringde en kollega och bad henne slå av min dator och låsa kassaskåpet…

Väl hemkommen fick ungen skjuts upp till stallet av en medlem i kollektivet som jag inte skulle klara mig utan! Jag hämtade hem ungen på kvällskvisten och passade på att släpa tillbaks mormorn åxå så jag skulle ha koll på alla. Väl hemkommen hällde jag upp ett glas rött men innan jag hann sätta det till munnen upptäckte vi att kattan, ni vet hon som slogs för nån vecka sen, såg lite tilltufsad ut… Jaha! Ringa veterinären…. packa in kattan i bur och ge sig iväg till Bollnäs.. Hemma typ 21:30 med en katta preparerad med lugnande, lite narkos, dräneringsrör på rumpan å tratt på huvet.

Jag stöp i säng…

Lördag: Chaufförsuppdrag. Vi skulle åkan från ridskolan 6:30. Jag vaknade 6:25… Jag landade på Sorf 6:39…. Det är tur att kollektivet tycker om mig som jag är…. Väl framme i Jäderfors fick jag äntligen känna på en gnutta av den lugna vecka som jag förväntat mig… Hästmular… Hödoft… lite solsken… kamratskap… Lovely! Under bilresan klurade jag på hur jag skulle kunna lösa kattans problem med tratt på huvet, äta, dricka, utegångsförbud och kattlådebesök… bestämde att tratten skulle av och nån form av bandage eller trosa skulle på. Allt för att hon inte ska kunna slicka på såret, men ändå kunna gå på lådan… Behöver jag säga att det sket sig? Jag började med att proviantera gasbindor och allehanda tillbehör på Apoteket… Lindade efter konstens alla regler… å kattan kröp ur. Hittade ett par gamla långkallingar efter Linn, modell 3 år, som jag klippte av benen på… hål för svansen och allehanda hål som kan behöva tömmas. Blev riktigt bra enligt min mening… Om jag bara hade fått på kattskrället dem!

Jag gav upp och trattfan åkte på igen… Men jag har modifierat den lite… Klippt i den… lite här och lite där… Så nu kan kattan både äta å dricka och röra sig i den, men hon kommer fortfarande inte åt sitt sår… Yeeyyy me!

Jag åkte till Styvje med åkan å hämtade hem moppen… förvarnade grannen om att jag kanske behövde hjälp att få igång den… Va händer?? De fatta man ju! Fanskapet startade på första försöket där ute i verkstan! Jaja. In mären i åkan och frakta hem den. På vägen plockade jag upp mormorn i Vågbro igen som under min frånvaro rymt från Forsbacka. Ungen tog moppen till stallet med en eltejpetejpad backspegel eftersom mamman lyckats bryta sönder den under hemresan… Tror ni den startade när hon skulle hem..? Nix! Här någonstans började jag känna att det kanske är dags att ringa männen i vita rockar med den där tröjan med extra långa ärmar….

Så nu sitter jag här… ungen är ute och åker på en moppe som jag inte vet om hon tar sig hem på… Kattan har lyckats få i sig både mat och vätska… Mormorn sover i Linns säng… å jag har äntligen fått mitt glas rötjut… Jag ska ta en sipp till… med en cigg… ute på bron… Sen ska jag lägga mä!

Jag hoppas att söndan blir en aning mindre hektisk…