Törs man säga så utan att det går åt Helvete?? Skit samma, jag chansar! DET GÅR BRA NU!

Det har varit några år med upp och ner… Började studera för att komma ifrån ett jobb jag inte ville ha… hade egentligen inte nån riktig plan med studierna… tyckte data var kul och satsade på det… Hittade en kulig utbildning och kom in. Här vill jag bara lämna ett varningens ord.. Funderar du på att studera Webbutveckling på Miun? Har du ingen tidigare erfarenhet av programmering? Välj nåt annat! Ingen annan förkunskap krävs sägs det… bara vanlig högskolebehörighet…  Nej, nej, nej och åter nej…

Jag hade tidigare läst lite HTML och CSS… Det blev min räddning det första året. Sen kom det andra programmeringsspråk.. å jag vart lost… Men halvdåliga föreläsningar och kurslitteratur på engelska gick bara åt ett håll… till skogs! Har inte velat säga det högt tidigare, men nu är det dags. Paniken stegrades när jag insåg att jag skulle tvingas återvända till det jobb jag faktiskt inte klarar av… Så jag började pyssla med annat och körde skolan med ena armbågen. Jag brukar inte leka struts, men den här gången stack jag huvet i sanden å låtsades som ingenting.. Korkat? Probably….

Jag hittade andra saker att sysselsätta mig med för att slippa dessa svåra kurser… Jag började sjunga i kör… för att sen börja med sånglektioner via Bilda… Å lärde känna nya, varma, underbara människor som ger mig en massa energi! Å jag har de senaste veckorna fått uppleva mitt livs första och andra gig. Japp! Man säger så i musikerkretsar… Det är ju där jag numera rör mig… Hädanefter kommer Jamina inte att kunna tacka ja till en enda spelning utan att jag sitter fast i henne och hänger på… Vare sig hon vill eller inte!

Jag skaffade ett extrajobb hos systrarna Åkerblom i Styvje. Mockning, fodring, in- och utsläpp. Vattna hästar, klappa katter och ibland följa med på tävlingar. Fantastiskt kul och lärorikt! Har trivts som fisken i vattnet. Men samtidigt har jag insett att jag inte kan jobba som stalldräng hela livet. Så jag har sökt andra jobb… Men jag kommer att sakna min gråpålle Svinto å lilla svarta kissemissen Kurrbo!

Å jag sökte en massa jobb… Arizona… Söderhamns kommun… X-trafik… Å ingen ville ha mig… Fast egentligen är jag inte förvånad. Jag har ju som bekant aldrig fått ett jobb på det traditionella viset, med ansökan, intervju, referenstagning osv… Halkar oftast på bananskal åt olika håll.

Å plötsligt händer det!

Idag ringde de… från min nya arbetsplats… Verket! som man tydligen säger… Jag börjar på tisdag. Japp! Snabba ryck! Var dit på eftermiddagen och fick mitt anställningsavtal. Sen snabbt upp till mitt gamla jobb. Missade min chef med ca 30 sekunder… Undrar just om han såg mig..? Skam den som ger sig, jag ringde… och bad om tjänstledigt… Har ju en provanställning på sex månader… va tror ni han sa..? NEJ! Hade väl inte direkt räknat med nåt annat 🙂

Så begav mig med bestämda steg till Förvaltningshuset, min arbetsplats de senaste tolv åren, med undantag för några år på gamla järnvägsstationen. Upp på personal och bad om BLANKETTEN! Som jag längtat efter att få fylla i… ”Jag säger härmed upp mig”.

Så nu börjar mitt nästa liv! Heltidsarbete (det var femton år sen sist), hästar å sång på fritiden! Kan det bli bättre?

Jag längtar! 🙂