Ungen sa hon skulle ha en hästfri gymnasietid… Mamman jublade inombords.. Såg framför sig hur stallhyror, foderinköp och tränarersättningar snabbt ersattes av utlandsresor och vininköp! Kanske åxå en och annan klädpalta till mamman… Det höll i typ… 2 månader… MAX! Två månader utan fyrbening å ungen klättrade på väggarna.. ”Va ska jag göra??” Men häng me kompisar, sa mamman… ”Men de har jag ju gjort!” sa ungen… ”Dessutom är dom inte vakna kl 07:00 en söndag morgon”, la hon till… Nä de va inte du heller för ett halvår sen, tänkte mamman… Men vis av erfarenhet, yttrades aldrig de orden högt… Mamman har lärt sig att välja sina krig…
Så efter att ha sålt av de mesta i hästväg… Bl a en väldigt bra häståka… så började vi leta häst igen…
Ungen hade planen klar:
- Hon skulle ha en valack som gått minst 130, en läromästare som hon kunde ut å tävla med på en gång… typ…
- Den fick inte vara högre än 170 cm i mankhöd
- Hästen skulle ha tidigare bra resultat. Hon hade redan haft en stoppeponny…
- Hon skulle ABSOLUT inte köpa häst med hjärtat denna gång… bara lite…
Mamman såg sina vininköp och utlandsresor få vingar…
Ungen hittade en del intressanta hästar på Hästnet… Vet ni hur svårt det är att hitta en valack som vill hoppa, på under 170 cm i mankhöjd?? Typ omöjligt! Men eftersom ungen mäter dryga 150 cm över havet blir det lite ogörligt med en häst på 180 cm… Hon behöver ju stege för att borsta huvet på fanskapet! Så vi planerade resor till Södertälje, Arlanda och Karlstad… Jippi. . . . Tänkte mamman…
Men innan vi hann åka på dessa provridningar öppnades en del dörrar på hemmaplan… som av en händelse. Ungen fick ett fantastiskt erbjudande om att köpa just den typ av häst som hon pratat om.. En vacker, smäcker historia som gått svåra klasser och som hon ridit en del och blivit väldigt förtjust i. Samtidigt fanns det sen tidigare en annan häst till salu som hon i alla år haft som måttstock för framtida ev hästköp. Den hade hon visserligen aldrig ridit, men hanterat under knappt ett år… Och varit förtjust i sen dess… Hon bestämde sig iaf för att tacka nej till svårklasshästen, med lite sorg i hjärtat, det var ju en drömhäst…
Måttstocken ville hon iaf provrida.. de var ju dumt att INTE göra det när den fanns på hemmaplan… Å de provreds… å provhoppades… en dag i tältet när typ hela Söderhamn bestämt sig för att SHK’s tält was the place to be… Trångt som fan… med hästägare och hjälpryttare, tränare, mamman och pappan, som stog å glodde… plus resten av häst-Söderhamn… Fattar inte hur hon fixade det, men de gick typ två dar så hade hon bestämt sig… Måttstocken skulle bli hennes!
Så nu har familjen Lantz utökats med ytterligare en familjemedlem. Vado, som snabbt döptes om till Valdemar. Ibland går han även under arbetsnamnet Vadå? pga sitt förvirrade ansiktsuttryck.
Vi hade förmånen att få ha honom kvar i förra ägarens stall medans vi väntade på att Sorf skulle få en ledig box, å de va guld värt! Världens mysigaste lilla stall, med bra folk å knäppmysiga hästar 🙂 Flytten till Sorf kom fortare än vi trott och oron fanns att han inte skulle trivas med allt liv och rörelse som är där, men han stormtrivs! Han älskar när nån kommer fram å kliar örat på honom.
Så då börjar vi väl om då… Med tidiga mornar å sena kvällar, hästhår typ överallt… löningar som går till stallhyror, foderinköp, träningar å tävlingar… Å så inköp av nåt att transportera hästkräket i… men de e värtet! Efter en paus från hästlivet märker man snabbt att det är något fundamentalt som fattas. Eller åtminstone en del av det. Vissa komponenter i hästlivet klarar jag mig gärna utan, som t ex Vera ”veta bäst” eller Petra ”prioritera mitt barn”, för att inte tala om Greta ”gnällkärring”. (OBS! Det kan även gälla Viktor, Patrik eller Göran, men ponnymorsor är tyvärr ff vanligast.) Även om en del ponnymorsors ungar numera rider storhäst…
På lördag ska mamman iaf fall låna Vadå? å trippa runt innanför dressyrstaket… De blir spännande.. tror de e premiär för pållen… Vi får väl se om mamman kommer ihåg programmet, teflonhjärnan sin till trots… ungen får väl stå breve å skrika…