… japp! Det är jag det… Det blir allt tydligare för varje gång jag deltar i mina sångövningar…

Vi tar några exempel…

• Vår kära sångfröken Jamina delar ut blad med sångtexter i kören… Jag bläddrar igenom… å känner knappt igen hälften, kommer hem å dottern kollar å känner igen allihop!
• Nya häften och blad delas ut… Jippie! Jag känner igen nån… ”All of me..” En gammal slagdänga med jazzstuk. Lovely! Tills jag upptäcker att det är inte alls den utan nån nyare version… som dottern då naturligtvis kan… Å naturligtvis även alla andra i kören…
• Ikväll på sången (före kören) så fick vi en uppgift.. Nästa gång skulle tjejerna sjunga ”Baby Love”… JAAA!!! ÄNTLIGEN!! Den kan jag. Den älskar jag. The Supremes… Me like! Vad händer..? Alla brister ut i gapskratt… Naturligtvis är det ju då nån annan jävla låt med samma namn! Som alla kan .. utom jag då… Gammeln i församlingen..

Det är samma sak varenda gång vi får nya låtar…

• Jazz… Jag hör Frankie Boy… Monica Z…  Ella… Billie.. Vad får jag..? Norah Jones som jag aldrig hört talas om… Sunrise från 2003..
• Klassiker… Jag hör ABBA… Presley… Madonna… Uggla… Vad kommer här…? …. Shakira… Objection från 2001.. Eeeh… Klassiker…?

Jag kan musiken fram tom 80! Efter det tycker jag att det blev ganska ointressant! Kan jag få sjunga nåt från de årtionden jag kan??

Tyvärr är det ju även här som så många gånger förr när man har med nån form av fröknar att göra… De har ju alltid rätt… Å jag gillar det inte!

Alla låtar jag fått… å som jag ogillat… har jag nu lärt mig … å nu gillar jag dem! Å jag har fått inse att jag får dessa underliga nymodiga låtar för att jag ska utvecklas i min sång… Vilket jag åxå gjort.

Så numera sjunger jag det fröken vill på måndagar… åsså sjunger jag det jag vill på hemmaplan… Vad har man annars en karaokemaskin till?