Ibland blir jag bara så jävla less på folk!

Folk som bara ser till sig å sitt. Folk som aldrig är nöjda. Folk som säger en sak, men gör en annan.

Folk som lismar och ställer sig in, är brun ner till axlarna tack vare att de har huvet uppkört långt in i nåns röv. Dryga jävlar som gör allt för att sabba för andra. Folk som slickar uppåt å sparkar neråt eller i sidled.

Folk som tror att de är förmer än andra.

Lata jävlar som rullar tummarna medans andra sliter halvt ihjäl sig, å sen gnäller att allt är jobbigt, tråkigt, orättvist å ja vet inte allt!

Folk som säger att de gillar raka puckar å sen springer halvt ihjäl sig för att ta så lång omväg som det bara är möjligt.

Folk som gömmer sig bakom spelad omtänksamhet.

Folk som pratar å pratar men ingenting får sagt, i alla fall inte så att nån fattar vad som är poängen. Folk som alltid, alltid, ALLTID måste påpeka det uppenbara. Folk som måste upprepa det som nån nyss sagts, men med liiite finare ord.

Folk med gloria som samtidigt ligger i bakhåll, redo för attack.

Äckliga, falska, intrigerande offerkoftor som friserar sanningen så att dom hela tiden framställs som nåt dom inte är.

Det är min blogg å jag skriver vad jag vill! Du behövde inte läsa.