Är ju mitt i ett varsel-trassel i mitt yrkesliv… vilket får mig att fundera… igen… Va i helvete vill jag göra..? Egentligen..

Har ju länge tänkt att jag vill jobba med ekonomi.. å de har jag gjort. De senaste femton åren… I min bokföringsbyrå och mina anställningar. Å jag har gillat det jag gjort, inte tu tal om det. Älskar fortfarande siffror å att hitta den där sista jävla tio-öringen som felar nånstans. Japp.. det är en sjukdom jag har…

Nu har jag provat på personalbiten… Inte lätt kan ja säga.. Dels därför att det är en jävla massa avtal å hålla reda på. Å ni som har läst avtal vet att många gånger är det en tolkningsfråga hur de ska tydas. Sen är det ju åxå så att LÖNEN är det viktigaste som finns i svenskens liv. Det är alltid en massa åsikter om det ena eller det andra avdraget… eller den retroaktiva lönen…  eller semestertillägget.. ALLA får helt enkelt för lite lön!

Själv är jag sån att jag aldrig tittar på min lönespec.. Dum är jag då som förutsätter att de som pysslar med sånt vet vad de håller på med, så jag kanske blir lurad.. Men orkar jag bry mig? Nix!

Anyhow.. Kommer som vanligt från ämnet..

Med jämna mellanrum (speciellt de senaste åren när dottern kommer hem å berättar om sina skoldagar..) känner jag att jag skulle vilja jobba med ungdomar.. Vanliga tonåringar som kämpar i vild förtvivlan för att hitta sin identitet och plats i samhället. Jag minns med vånda tiden i högstadiet… Inga vuxna verkade fatta hur det är att vara tonåring… Föddes de gamla eller..? Det kändes ofta så..

De lärare jag personligen gillade bäst var de som satte gränser och inte tolererade en massa tjafs. Tror faktiskt att det kan funka fortfarande.. på ungarna av idag, menar ja.. Sen hade vi ju åxå lärare på min tid som vi var livrädda för… som skrek å svor å kastade in elever i dörrar och kallade mina klasskompisar för horor! Inte OK! Nånstans! Den läraren fick i alla fall cancer å dog. Karma is a bitch!

Vi hade en gång i tiden en fantastisk ungdomsledare på vårt UG i Söderala. Maysan… Hon gjorde verkligen skillnad i våra liv! Hon dök upp en dag på UG och tog oss med storm. Hon var vuxen till åldern med fattade direkt hur vi funkade! Tror inte att det finns en enda unge från 80-talets Söderala som inte minns henne! Att det blev folk av oss allihop kan vi nog tacka henne för. Kan inte erinra mig om att det gått snett för nån enda av de hon tog under sina vingar. Vad hon gjorde? Jaa, faan vet! Hon hängde med oss, hade studiecirklar i sexualkunskap, lärde oss trä på kondomer, vandrade runt Folkan med oss på lördagskvällarna. (Det var helgnöjet för oss som inte kom in pga för låg ålder) Hon dömde ingen för rökningen eller den första fyllan. Trots att vi från början trodde hon var pastor på Filadelfia i Mokorset… (Ett rykte som spred sig hennes första dag på UG..) Tror att jag pratar för alla oss som lärde känna henne att vi minns henne med kärlek. 🙂

Men nu för tiden antar jag att det krävs en massa utbildningar på den ena eller den andra högskolan för att över huvud taget få komma i närheten av våra tonåringar, så det är väl bara att lägga ner. Har ingen lust att sätta mig på skolbänken för att lära mig hur man hanterar youngsters. Det sunda förnuftet och kärleken till ungdomar är numera inte värt ett rött öre.

Undrar just vad alla förstådigsigpåare skulle säga om de visste att jag uppfostrat vår unge som en häst… Ja.. jag säger faktiskt jag.. för mannen i mitt liv har varit lite lätt frånvarande under dotterns uppväxt pga jobb på annan ort. Och när han kom hem i slutet av veckan var det inte så mycket fostran som gällde..

Men ungar å djur funkar faktiskt väldigt lika, tro mig. Raka puckar, noll omskrivningar och ett tydligt NEJ, när nåt är fel. Ungen är uppvuxen med: NEJ! RÄTT!, BRA DÄR! DUKTIG! Å se på fan! Hon vet skillnad på ditt å mitt å rätt å fel.. Trots att mamman hade noll erfarenhet av ungar å inga akademiska meriter att tala om…