Beskrev på ett skämtfullt sätt hur det är att sitta i nån form av ofrivillig isolering….

Här kommer den verkliga versionen…

DET SUGER!

Jag har under de senaste femton åren (sen jag slutade röka) haft ont i halsen nio veckor av tio under vinter/vår… varje år… inget som nån tidigare engagerat sig sig i. Så kom fucking corona å helt plötsligt är jag en paria…

På jobbet vill dom inte att jag ska vara, men de är fantastiska å låter mig vara med på fikaraster och frågesporten via Teams på fredagar. Jag hoppas de förstår hur mycket jag uppskattar dom! Min läkare säger att jag ska isolera mig tills det halsonda går över, även om det tar tre veckor till. Har suttit ensam hemma nu i fyra veckor och klättrar så smått på väggarna! Men det är som det sägs… i nöden prövas vännen… Blir inte mycket kontakt med utevärlden om jag inte söker den själv. Jag har i alla fall lärt mig vilka mina vänner är. Av alla mina ”vänner” är det max fem! som hört av sig under den här tiden…

Isolering gör mycket konstiga saker med hjärnan på en… kan säga att det är inte kul! Just nu träffar jag min man på helgerna eftersom han jobbar borta under veckorna, det är typ den enda mänskliga kontakt jag har. Plus nåt enstaka telefonsamtal, de flesta när nån vill ha nåt av mig… Kan ju vara nåt för er som fortfarande inte har förkylningssymptom och kan röra er fritt ute i samhället att fundera över.

Hur underhåller ni era vänförhållanden? Det pratas så mycket om att vara rädda om varann i dessa tider, men jag har tappat en hel del vänner känner jag.

Idag upptäckte jag att människor jag trodde var vänner förmodligen inte tycker detsamma. Att kommunicera via sociala medier blir aldrig bra, så jag tog ett beslut.

Jag började med att avinstallera messenger, instagram å facebook från alla mina telefoner och datorer. Jag vill inte vara tillgänglig för alla hela tiden. Jag har en telefon. Vill man mig något, kan man slå en signal som på den gamla goda tiden. Jag tar en paus från onlinelivet på obestämd framtid.

Jag har lärt mig den hårda vägen vilka som bryr sig och vilka som don’t give a shit. Men det som inte dödar härdar.

Förmodligen kommer detta att bli ett av mina minst lästa blogginlägg, eftersom jag brukar dela dom på Facebook. Det kommer ju inte att ske nu, men jag skiter i vilket. Jag skriver mest för min egen skull å just nu är jag jävligt lessen!