En gång i tiden var min man å jag till Gran Canaria där jag tvingade hela sällskapet ut på en ritt bland berg och tomatodlingar. Det slutade med att jag grät å skrek till min man att skjuta mig om jag någonsin föreslog det igen…

Sen dess har jag ju iaf varit ryttare under några år, inte så oäven heller, men rädd… Alltid rädd… Mest för att det under uteritter att inte finns några väggar som tar emot… Jag har bättre koll på dessa bestar när jag står på backen bredvid, aldrig på dem.

Varför googlar jag då hästar, beach och Thailand innan jag åker..? Därom tvistar di lärde…men de gjorde jag, och hittade en kille i rastaflätor, cowboyhatt, boots å spörar. Lite Bob Marley goes Clintan i Thailand. Joråsåatte…

Släpade med mig Erika som är van ryttare, å med van menas hästägare som rider varje dag, i ur och skur, inne som ute.

Så gav vi oss i väg.. Vänstertrafik i Thailand då… det är väl alla medvetna om..? Tur att Wallan å Erika tog lead å jag tryggt kunde ligga bakom. Dom gasade, jag gasade. Dom svängde, jag svängde. Problemet va bara att min ap-moppe inte fattade de där med att lätta lite på gasen för att sakta ner… Lättade jag på gasen så stannade vi. (Moppen å jag alltså..) Så de va bara å hålla full gas å använda bromsen.

Det visade sig att Thai-cowboyen hade flyttat sina hästar till en ranch på norra sidan av ön. Vi fick åka Truck dit. BTW… nästan alla Thailändare åker Truck, ni vet en sån där med lastflak. Nya å fräscha! Lite skillnad från sist vi var till landet… 1992… I know, ja e lastgammal…

Vi kom fram å blev mötta av tre jyckar som inte var särskilt villiga att flytta sig för bilen. Men söööta å keliga varom! Hästar va framtagna, sadlade å klara, Erika fick ta den största. Tänkte att ju lägre fallhöjd, desto högre överlevnadschans…

Noterade att alla var röda.. röda hästar är som röda katter, som är som rödhåriga människor.. Ja, ni fattar.. När jag väl suttit upp fick jag dessutom veta att jag satt på ett sto. Han hade bara ston… underliga människa! jag gillar inte ston, det går fan inte att diskutera med dom.. Precis som med kärringar. Tacka vet jag valacker, dom kan man resonera med…

Vi bar iväg genom kohagar å skogar… eller ja.. skog å skog.. de va en del träd innan vi kom fram till stranden. Med hundar å karlar i släptåg. Väl framme på stranden satt vår cowboy av, minns inte riktigt varför, men han skulle förmodligen justera nåt på våra hästar… Vad händer..? Hans fyraåring beslutar sig för att sakta men säkert bege sig tillbaka hem… Han gick efter å då satte hästen av i galopp.

Till slut kom han tillbaks, han hade fått rida odågan hemma i paddocken en sväng för att den skulle förstå att springa hem är ingen bra idé…

Tillägg ett år senare… jorå jag överlevde å funderar på att upprepa äventyret med ungen…