…va de nu e…
Hemma i sängen, sopslut efter två kvällar i musikalbranschen… Men går det att sova? Nix! Adrenalinstinn så de står härliga till… Å ändå helt tom… underlig känsla… Senaste veckorna har varit en hysterisk transportsträcka till helgens händelser.
Manusläsning, musikrep, orkesterrep, biljettförsäljning, införskaffande av rekvisita å scenkläder, ännu mera manusläsning och repetitioner… Som sagt… hysteriskt…
Till er som under denna tid, och speciellt senaste veckan, haft åsikter om mitt ”påstådda” dåliga mående och nu senast min sjukskrivning kan jag bara säga: Up yours!
I en värld av människor som förhöjer sin egen förträfflighet genom att förminska andra, som kommer med lögner i alla dess former, som undanhåller information, ignorerar och intrigerar är jag lyckligt lottad att ha en vänkrets där allt sånt är totalt frånvarande. Jag kan lugnt säga att utan dessa fantastiska sångarkompisar hade jag inte stått på bena idag, jag hade aldrig klarat denna vår utan dem.
Jag har fina vänner på annat håll också, men tyvärr finns de vännerna i världar som inte är så förlåtande om denna.
Älskar mina ridvänner, men ridvärlden är fylld av energitjuvar som alltid vet bäst, har åsikter om andras ridning, hästhållning eller utrustning. Men då sällan direkt till den de pratar om…
Samma sak med mina Migravänner. älskar dem med, men som ni vet inte Migravärlden, den är fylld av diverse härskartekniker. You name it – den finns där! Den världen har totalt dränerat mig på energi, därav sjukskrivningen.
Men varje måndag, hela våren har jag träffat dessa fantastiska personer, å de har fyllt upp min energinivå så att jag klarat mig en vecka till… I det sällskapet kan jag alltid vara mig själv, det finns inga villkor för den vänskapen, de lyfter mig när jag är låg och låter mig hållas när jag går bananas. Ingen dömer eller tittar snett. Å joo… det är på riktigt. Ingen falskhet eller några dolda agendor här inte.
Ungen blev involverad i musikalen den senaste veckan. Hon skulle styra upp oss och rekvisitan under föreställningarna. Å hon är lika lyrisk som jag över den glädje och hjälpsamhet som genomsyrade hela alltet. Vi har också haft förmånen att få jobba med fantastiska sångare och musiker, unga och inte fullt så unga. Å ungdomar som hjälpt oss med hår å smink å mindre, men ack så viktiga roller. För att inte tala om de ljud- och ljusproffs som hållit ordning på oss, trots att vi kanske inte alltid varit där vi skulle vara eller glömt stänga av mikrofonerna när vi klivit av scenen…
Det känns förbaskat konstigt att vi nu, efter att till slut ha fått allt på plats, bara ska packa ihop det och stoppa undan det!
Tack alla ni som gjort detta möjligt! Å tack alla ni som vågade köpa en biljett och komma å se oss! Det har varit en fantastisk resa!
Lööv joo! <3