Vilken jävla höst/vinter det varit.. Ungen å jag har spelat pingpong-förkylning, tråkigaste sporten ever! Sist vi gjorde det var sommaren/hösten 2002, så det var väl dags igen… Den här gången la sig även maken i och ställde till så att det blev ännu segare. Å tro inte att jag inte försökt mota Olle i grind. Sist karlskrället var hemma å snorade å febrade förpassade jag honom till soffan eller ungens säng. Allt för att hålla förkylningen på avstånd. Gick de bra? Näpp! Han delade så snällt mä sä! Han jobbar ju lite så han…

Så nu har jag jobbat lite sporadiskt de senaste veckorna. Det är väl det minsta man kan säga… Sjuk en dag, jobbat två… sjuk två dar, jobbat två… Sen gav ja upp! Sjukskrev mig å gick hem! Har lärt mig den hårda vägen på tidigare arbetsplatser att ingen tackar en för att man jobbar sjuk. Så så fick de bli. Mutade (uttalas mjutade… betyder stängde av ljudet) jobbtelefonen, med flit den här gången, och la autosvar på mailen… Jag är sjuk!

Den senaste veckan har jag spelat Candy Crush (alla tre varianterna), letat rysare på Netflix (stoor besvikelse) och haft katt på magen. Katten är nöjd i alla fall… Han tror att morsan börjat jobba deltid igen å ska tillbringa största delen hemma med honom… Åsså har jag några gånger besökt stallet… Min tidigare plats för rekreation och återhämtning, som den senaste tiden mest inneburit stress…. Döm om min förvåning när jag återigen upptäckte att lukten av spån och hästmule gav mig sån energi att jag knappt kunde sova de kvällar jag varit dit! Å att få träffa mina kompisar igen! Lollo som tillbringar dagarna som rockstjärna i Ambulanser…. Ankan som alltid har nåt positivt att tillföra… Carina som handlar utrustning som inte passar och måste sälja den vidare… Guggi som inte riktigt än vill ha en dejt med mig, eftersom hon inte har tid med en förkylning just nu… För att nämna några… Ni är fler å ni vet att jag saknar er 🙂

Sen har vi ju mitt jobb då… Som jag älskar.. för att inte tala om de jag jobbar med…Vissa av dem i alla fall… Men vissa suger energin ur kroppen på mig så att jag blir totalt slut…

Men nu har ju politiken bestämt sig för att stänga gränserna till Sverige och tyvärr påverkar det oss… Vi är en boendetung region, och boendena stängs nu ner, vilket i slutändan resulterar i att våra två enheter enligt tidningsartiklar ska bli en enhet… Halvering av personalstyrkan med andra ord.. Några har redan försvunnit… Fått andra jobb… Andra har fått erbjudande om arbete i andra städer.. Vilka de är och om de tackat ja är lite diffust för ögonblicket, eftersom jag varit hemma senaste tiden. Själv är jag den sist anställda assistenten på enheten och det är klart att funderingarna kommer… Hur blir det med mig??

Mina kollegor säger: ”Sitt ner i båten å ta det lugnt. Du har en specialtjänst. Ingen annan här kan göra dina arbetsuppgifter”. Å så kan det väl va, men ni som känner mig vet att jag är inte den som lugnt sitter still i en båt och väntar på att nån annan eventuellt ska dra ur proppen. Var det nåt jag lärde mig av Emerson-historien så var det det… Jag hoppar nog hellre över relingen självmant och simmar iväg. Jag har ett liv… å det är ingen annan än jag som kan se till att det blir bra… för mig, min familj och mina vänner… Nåt annat jag lärde mig av Emerson så var det att det jobb kan man ha och mista, men familj och vänner ska man vara rädd om!

Det är sånt här jag funderat över när jag nu legat med katten på magen och spelat Candy Crush. Jag förstår nu åxå varför förkylningen från Hell varit segare än nånsin! Jag har varit mottaglig pga min oro… Mest för mina arbetskamrater… Men åxå för energitjuven på jobbet… Orkar jag jobba kvar under de här förutsättningarna? Jag vet faktiskt inte… Det kanske är bäst att hålla för näsan å kasta sig över relingen å simma vidare..

Å i morse vaknade jag med en ny övertygelse! I morrn ska jag jobba igen! Det kommer att ordna sig, jag bara vet det! Hur det löser sig har jag ingen aning om, men det löser sig. Jag har haft den här känslan förr, den är bekant. Min man har satt ord på den… ”Jag är inte nå orolig för din del, på nåt sätt så löser det sig.” Å så har det varit. Jag halkar på ett bananskal å vips är allt frid å fröjd igen. Å med den känslan är det helt ok att börja jobba igen… Energitjuven kan hålla på bäst hen vill… Jag tänker inte bry mig… Jag sköter mitt å umgås med de som ger bra energier tillbaks.

Det finns bara en sak att säga till energitjuvar: Karma is a bitch! And it will come back and bite you in your ass!

Lovely!

”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen!” Moahahaha!

Puss <3