Japp! Maken stack på jobb i måndags efter sex veckors semester.  SEX veckor! Jag tror han var nöjd å flytta till tattarlådan igen… å jag ska inte sticka under stol med att det var skönt med en egen säng igen.. eller egen å egen… jag får ju fortfarande trängas med kattskrället mitt! Men de e fan skönt å få bre ut sig! För å inte tala om att slippa Håkan-het-som-ett-element nästgårds. De e fan inte lätt å va klimakteriekossa!

Fast vanlig vardag blir det ju aldrig mer… ungen har fått bil, moppebil… Å jag har lagt ner min Taxi-rörelse efter typ femton år… ”It’s an end of an era”, för att citera TV-serien Vänner…

Numera kan jag jobba hur länge jag vill. Å eftersom jag älskar mitt nya jobb blir det läääänge.

I går t ex, då jobbade jag till kvart i sex. Sen åkte jag och handlade på Alien och raka vägen hem och lagade mat! Japp! Precis som en vanlig människa… ”Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man.” Ett gammalt Djungelordspråk , men det kändes adekvat här, för det är precis så det känns!

Herregud! Jag kanske till och med kan hinna laga mat varje kväll! Kanske städa! Precis som en vanlig människa… Tanken svindlar…

Den allvetande dottern är skeptisk… ”Nix, du kommer aldrig att bli en Svensson, mamma!” Å förmodligen har hon rätt…
För här sitter jag… en torsdag… med ett glas rötjut å skriver om ditten å datten… klockan är kvart i tolv. Ungen tvättar å maken sover…

Kanske bäst jag hoppar in i duschen å lägger mig… nu när jag ska bli normal…