Då var julhelvetet över! Kan egentligen gilla julen, men då ska det finnas tid till att pynta i början av december, laga mat, köpa julklappar å baka. Not so much de senaste åren, dessutom satte ju pandemihelvetet stopp för all form av umgänge de senaste åren… Kom lixom av mig i och med det…

Nu sitter jag mest å dricker vin å väntar på att århundradets sämsta år ever ska ta slut. Kan nån enda människa tycka att 2022 var lyckat??

2022 – stick och brinn!

Började mindre bra med att jag klev av mitt stora intresse pga folk som inte kan skilja på sak å person… eller rättare sagt person å person. Jag hade åsikter, ungen blev drabbad…

Fast egentligen började det redan strax innan årsskiftet, när en ung, fantastisk människa bara försvann från jorden. Ungens vän, men ändå nån jag träffat en del och tyckte om…

Året fortsatte med att min älskade häxas kropp till slut gav upp. Hatar hennes kropp! Jävla kroppjävel som inte kunde backa ens för en enda sekund. Hon fattas mig enormt! Jag känner mig fortfarande halv efter ett halvår. Går det nånsin över..? Jag fick i alla fall sjunga för henne på hennes begravning. En låt vi brukade skriksjunga tillsammans i hennes kök. Jag älskar henne fortfarande…

Kontentan blev att jag beslutade låta Kärran somna in. Jag hade lovat honom att bo på Åsen till sin död, å det jag lovar håller jag. Jävlars va skit jag fick! Från folk jag knappt träffat. Folk e tokig på riktigt!

Hösten blev inte bättre… Fler djur blev sjuka å försvann…

Det enda lyckopillret som uppenbarat sig under detta skitår är Harry! Ungens lilla pinscher-kille, typ tretton veckor nu å världens underbaraste lilla valp. Vår Nisse the Cat är fortfarande lite skeptisk.

Kan vi nu invänta 2023? Tre dar kvar av skitåret 2022 att överleva… Kommer det att gå? Ja e skeptisk. Förmodligen dör jag i sömnen kl 23:55, 31/12, 2022.

Vi får väl se..