Bloggade igår kväll och när jag var nästan färdig så stoppades programmet å när jag öppnade dokumentet igen så vare totalt jävla oläsbart. Nu har jag tillbringat hela morronen med att försöka återställa fanskapet, men det är bara att erkänna sig besegrad å börja om…
Har vart en händelserik resa so far… Trots att min ambition var att parkera röven på en solstol å låta den ligga där tills den förbetalda transferbussen hämtade den en vecka senare och fraktade tillbaks den till flyget hem. Eller åxå inte…
Tåget till Arlanda avgick 3.26 från Resecentrum, ungen bestämde att vi skulle dygna… mamman fick Googla.. aha.. vi skulle vara vaken hela natten.. jösses amalia. Gick lite tidigare till jobbet på onsdan för att komma hem lite tidigare… jag kom hem halv sex… en timme sent alltså.. börjar ju bra…jaja… vi skulle ju bara skjutsa ponnyn till Solen i Lingbo, där han ska semestra en vecka. Det tar ju inte så lång tid, ungen hade ju packat allt, så de var ”bara” att lasta å åka… jo tjena! Allt va packat… utom maten… har ni provat att packa ensilage från en storbal i sopsäckar… såpass att det räcker till en svältföddponny i en vecka..? Ja rekommenderar att ni börjar i tid…
Vi var åter i Forbacka kl 22… å då var det dax att packa inför resan.. sa jag att tåget gick 3.26? När vi packat var det midnatt.. bra där… inte såå många timar kvar alltså som vi behöver va vaknzzzz… två timmar senare skrek alarmet som vi tack å lov hade ställt…
Sen flöt de på som faan. Mamman fick sitt obligatoriska glas rötjut… vem fan bryr sig att de va före åtta på morronen… är man på Arlanda på väg utomlands ska de intas alkohol… det finns väl nån rekommendation från Socialstyrelsen om det, va? Anyhow…. Vi löft å så bar det iväg!
Strax innan landing meddelade flygplanschaufförn att det var blåsigt på Fuerteventura… Dah! Det skulle bli en skumpig landning… Mamman couldn’t care less, hon hade tankat mer rötjut på planet… Då började ungen tramsa…. Ja mår illa… ja e åksjuk… Elaka mamman bestämde att det var psykiskt pga rädlsa å slängde åt henne en spypåse… Ja menar hon åker ju karuseller som en vanlig människa skyr som pesten och surfar som en galning på mobilen under bilfärd. Nåt som mamman aldrig kunnat göra under sitt långa liv… Alltså var det inbillning… or not…
När vi landade var ungen grå i plytet… å hon tog sig snabbt ut ur planet för att få luft…. mamman kände ett litet sting av skuld å skyndade efter med packningen… Hittade henne i tunneln utanför planet med lite snyggare färg i ansiktet… vi tog oss ut till Apollobruttan som på sjungande finlandssvenska upplyste oss att bussresan till Costa Calma skulle ta två timmar! Ungen såg ut att vilja gå istället…
Nu ligger det till så här… trots att mamman fortfarande var lätt skeptisk till ”åksjukan” och fortfarande hade lägsta oddset på den psykiska grunden, så har hon i alla fall ett visst mått av omdöme och kärlek till sitt barn. Å hon är åxå fullt medveten om att psyket kan ta sig fysiska uttryck. Så vi tog en taxi å sket i den förbetalda transferbussen.
Har ni åkt taxi i Spanien..? Konceptet heter ”Full gas! Tvärnit!” Inte bra för en åksjuk unge, trots att hon sitter fram. Vi försökte få honom att köra lugnare… han förstog inte engelska… vi förstog inte spanska… alltså fick det bli det internationella kroppsspråksspråket. Ha! De funkade. Bra där!
När vi kom fram till hotellet å mamman slet upp lilla kortet för betalning visade det sig att det var cash only som gällde… Va faan! In på hotellet som upplyste om att det bara på byn man kunde ta ut pengar. Va faan!! Ut igen å möts av synen av ungen som tokspyr på marmorplattorna. Va faan!!! Taxichaufförn står breve å ser handfallen ut. Får tag i den lätt panikslagna ungen som är mest rädd för att våra väskor ska blåsa iväg… sa att att vi rest till ett blåshål..? Anyhow
Släpar in väskor å unge i receptionen medans jag på kroppsspråksspråket gastar till taximannen att jag kommer snart, vi måste ner på byn! Parkerar ungen i närmsta soffa, checkar in å så storma ut till taxin som väntar. Ner på byn… vart fan finns närmsta bankomat? Ingen av oss vet… men ett gäng taxichaufförer viftar å pekar å färden går vidare. Tillbaks vid hotellet sträcker ja fram sedeln ja nyss tagit ut å han tittar oförstående på mig… Va faan!!!!! Har karln ingen växel?? Ja bryter ihop på de här jävla landet! Sen fattar ja… på taxametern står 70€ som ja mycket väl visste att priset var…sen tittar jag på sedeln… 20… tankevurpa deluxe! Va faan!!!!!! Kan dom inte ha normala pengar här?? Jaha… ner på byn igen å uttag av nya pengar. Nu räcker ja över en hundring å han börjar famla efter växel… Allvarligt?? Tänker karln inte ta nåt för alla extra turer? Har han haft så trevigt med mig? Nog för att jag vet att ja är en person som alla älskar (OBS! IRONI..) men de här är ju löljigt. Keep the change säger ja på kroppsspråksspråket å känner mig som JR Ewing. Karln ser faktiskt lite lätt chockad ut… ja fattar iaf att jag ska hälsa dottern att krya på sig. Sympatsik man de där…
Hittar ungen i samma soffa ja parkera henne i… lydig dotter iaf… å äntligen kan vi inta rummet vårt… vi somnar typ åtta… slutkörda av alla äventyr tokmätta efter första middan på vårt all inclusive hotell…
